knjiga

Tro inget...
Skrev den där föregående i ett ögonblick av att vilja skapa något. Ville leka duktig och få fram känslor i en text. Lyckas jag? Ingen aning. Den som vill kan väl berätta.

Hm. Helgen har varit skön. Lugn, som vanligt när jag är med Christian, men skön. Vet att han inte vill sitta still som vi oftast gör, men det finns inte så mycket att göra i Hallsberg - eller nånstans - som inte kostar massa pengar. Då kan man glo på film, käka gott och ha det mysigt istället :)
Två veckor tills jag får träffa honom igen.. Jobbigt. Men nyttigt, så klart. Alltid nyttigt för oss just nu.

Sunne till helgen. Då blir det fest! Ha, nejdå, men det ska bli kul tänkte jag i alla fall. Och nej, du får inte veta vad vi ska göra. Mysig helg, kan jag bara avslöja ;)

Rekommenderas: Nära & kära

Inter*

Varför regn?
Inte nu, tänker jag surt medan jag springer mot skyddet av ett stort träd. Kvällen började bra. En stor fest har ordnats för alla som ville delta och det är min födelsedag. Inte för att festen är för mig, med det känns bra att låtsas som det. Ingen firar någonsin mig, inte med någon fest. Konstig nog firar de Denny med en fest och ändå är vi tvillingar.
Jag pustar ut under trädet. Det är få droppar som når mig här. Efter bara någon minut hör jag något komma åt mitt håll, mot mig. Jag blundar. Vill inte veta vem det är. Vill inte att någon ska se mig. Fotstegen stannar. Det låter som min besökare står i regnet, precis utanför trädets skyddande grenar.
"Mary?" Och ljudet av den ömma rösten får mig att kollapsa vid trädets fot. han har ingen rätt. Ingen rätt alls.
Jag säger inget. Vill att han ska gå samtidigt som jag bävar inför att lämnas ensam. Han kommer närmare. nu känner jag hettan från hans kropp. Gå! Stanna! Försvinn! Kom! Jag är så kluven. Vet inte vad jag vill, vad han vill.
"Mary", säger han igen, fast denna gång är det inte en fråga. Det är en inbjudan. Han är så nära nu. Mina ögon är fortfarande slutna, men han är där på riktigt.
En hand rör min kind och jag öppnar ögonen. Äntligen får jag se på honom. I hans mörka ögon finns en fråga, tusen frågor. Och dom säger att han är min. Jag är hans, har alltid varit utan att veta om det. Men han är min. Min alldeles egna.
Och jag kan inte ta honom. Jag får honom inte. I samma ögonblick som jag tänker tanken vet jag att det är sant. Och det förstör mig. Bryter ner mig i små bitar. Det enda som är helt är kinden där hans hand fortfarande vilar. Mina ögon sluts, jag är trött...
"Jayden", mumlar jag. Det känns i hela min söndertrasade själ när jag yttrar hans namn. Jag vill säga det igen, igen. Varje dag. Men jag kan inte. Mina händer knuffar på honom, samtidigt som fingrar sluts kring framdelen av han skjorta. Jag kan inte få honom, men jag vill. Herregud, vad jag vill.
Plötsligt pressas kalla, blöta läppar mot mina. En kropp pressas mot mig och jag blir varm. Allt trasigt läks och inga ärr lämnas. Hela min själ skriker "Min" innan mitt förnuft återvänder. Jag knuffar bort honom, reser mig och rusar ut i regnet. Nu har jag fått honom. Men jag kan inte ta honom.

Ofta...
I morgon är det sista dagen på KT :) Jag trivs rätt bra med det. Idag var min andra och tredje artikel med i tidningen och på lördag kommer en fjärde. Det är faktiskt lite roligt, för jag trodde aldrig att dom skulle publicera något som hade skrivit. Jag menar, jag kan ju knappt ens blogga ^^ Men tydligen dög det - med vissa ändringar, men inget som ändrade hela artikeln.

Helgen får bli lugn och skön, har jag bestämt. Men ska till min hallsbergare, så jag vete tusan om jag kommer få rätt. Ska jag i alla fall sova. På natten... Okej, jag ska äta kött! Det vet jag att kommer få, för han tycker också om det ;) Annars ska väl han fixa lite bilar och grejer, så jag får väl städa - som vanligt. Men jag klagar inte. Jag får ju faktiskt mat, plats att sova och han hämtar och skjutsar mig från och till Örebro - och ibland i Karlskoga. Så det minsta jag kan göra är faktiskt att städa och tvätta och så medan han gör annat. Det är ju inte som om jag har något bättre för mig, eller hur?

Rekommenderas: Varmt bad

Urban*

Under konstruktion...

Tisdag: Filmdag
Onsdag: Förvillelsedag
Torsdag: Förnekelsedag
Fredag: Skylla-ifrån-sigdagen
Lördag: Despöch
Söndag: Speciell vilodag
Måndag: Vilodag

Gyllene Regel: Varför inte?
Hedersmedlem: Gräsklipparmannen

Du skall icke dräpa - förutom irriterande myggjävlar.
Du skall icke cykla på gropig grusväg medan du skriver sms.
Du skall icke svära i närheten av en svordom.
Du skall blablabla.

Om du är riktigt sugen - gör något åt saken.
Ge dig inte på hårda saker - det slutar bara med att du får saft i ögat.
En fyra för tre är bättre än en tvåa för fem
Gör slag i saken, men ta inte sönder den.

Förslag? :)

Ensam...
Jaha, då är man ensam igen för en veckas tid. Okej, ensam och ensam, stämmer väl inte riktigt - men saknandes igen. Helgen har varit lugn med båda männen i mitt liv hemma - bror och pojkvän. Vart inne och glott på film och liknande, båda har jävlats med mig, precis om de brukar göra. Allt har varit som vanligt alltså. Jävla synd att det tar slut så fort bara... Christian drog för några timmar sedan och Alex drar om några timmar. Så man blir ensam igen.
Och Fru Lund kommer ju inte tillbaka förrän jättelänge och ingen bor ju här. Okej, jag har annat folk att ringa till, så jag ska väl inte klaga. Men ändå - jag vill klaga.

Och en till vecka på KT väntar. Jag hade rätt om att det inte var min grej. Tragiskt att man verkligen inte vill till sin praktikplats. Jo, det är helt okej medans jag är där, men att komma dit är ju problemet. Det är sååå jobbigt att kliva upp ur sängen när man verkligen inte vill dit man ska. Men, så är det väl att vara vuxen.

Måste till Sunne någon gång också...

Rekommenderas: En varm dusch

Obsticle*

Slutet...
Nu är det slut på det roliga. Idag är det söndag och det enda jag har att se fram emot är... Nästa helg? Tja, det kan man väl säga. Okej då, jag har ju det rätt gött. Jag är ju faktiskt i Karlskoga hela veckan, och nästa, och nästa, och nästa. Så jag ska inte klaga. Men måste säga att jag inte känner mig ett dugg taggad för praktik på KT. CTV ser jag fram emot som fan just nu, men KT skulle jag helst slippa. Hoppas bara att jag bevisar mig själv fel där. Jag ska ge dett några tappra försök. Det är ju bara två veckor. Men är riktigt taggad för CTV - bara för att jag inte har någon som helst aning om vad jag kommer få göra där :)

Det är kallt! Har varit hos Christian nu i fyra dagar och jävel vad kallt han har hos sig. Och det blir ju inte bättre av att man går utanför dörren. Men vi har klarat oss rätt fint ändå - värmt varandra ;) Men ska snart hem och det känns ju mindre bra. Skulle helst vilja vara kvar ett tag till. Länge till... Men men, det kommer inte hända än på ett år eller så, och det får man väl leva med. Han åker iväg en vecka nu, men får i alla fall träffa honom till helgen.

Saknar lite kompisar nu. Har som sagt vart här ett tag och innan det så hade jag inte mycket tid  och jag känner mig riktigt dålig att jag inte har tagit mig tid att umgås mer. Jag får fan ta och skärpa mig. Skärpning!

Rekommenderas: Snickers-glass

Glow*

Se där, ja...
Nu sitter jag i soffan i min mors hem. Kom till Närke i måndags och Boy, am I glad about that (!) Då åkte vi ju till Hallsberg, för Mannen skulle fixa min fars bil. Tog lite längre tid än planerat, så jag hunnde inte va med min käre polare Lund, så det blev ju så att jag stannade kvar ute i bushen. Vingåker blev det då, igår. Det var trevligt, med två av hans polare - som är väldigt trevligt fôlk. Jag köpte inget, för det kan man inte göra om man inte har några pengar - det vet jag. Men chauffören köpte för nära 4000 svenska kronor. Jag tappade hakan och fnissade lite åt honom, för han insåg när han betalade att "det kanske blev lite dyrt". Men nu har han kläder för typ två år framöver och då behöver han ju inte köpa nåt mer tills dess. Smart, egentligen.

Snart är det 2010. Idag är ju 30:e - vilket, insåg jag precis nu, betyder att jag och min Mr Man har varit tillsammans i 4 månader :) - så det är hela en, eller två dagar kvar. Jag vet inte hur man räknar.
Vad händer 2010 då? Tja, jag tar studenten medans min pojkvän är nere i Kosovo och krigar - typ, han ska meka och bogsera och sånt där. Praktiken är ju först i två månader. KT och CTV, here I come! Sen, sommaren betyder ju arbete och efter sommaren betyder ju att man måste komma på vad man vill göra med livet. Åh, hallå, ursäka? Vad vill du göra med ditt liv? Hm, tja, du, jag vet inte. Kanske komma på vad tusan det är man borde göra! Usch usch, vill inte tänka just nu. Senare kanske..

Rekommenderas: Kläder

Fanatic*

Handen på hjärtat...
Har insett att bloggskrivning är helt okej, så länge man får skriva när man själv vill och hur man själv vill. En blogg är ju den morderna dagboken. Ett plats där vissa öppnar hela sin själ och lägger ut den för alla att läsa och uppleva. Nu för tiden duger inte den gamla hederliga dagboken med ett litet lås på - för där finns inga tangenter. Men jag säger inte att det är fel. De som behöver skriva av sig och bryr sig inte om vilka om läser det, så får dom det. Eller andra kanske vill att det ska läsas, så dom vet att någon annan vet deras bekymmer. Eller så använder man bloggen till att skriva om vardagliga saker som man egentligen vet att ingen bryr sig om, eller kanske nån bryr sig om. Jaja, vad vet jag om andra människor och deras bloggar.

Jag är lite skum. Förut läste jag en bok som min käre broder, och den va Jättebra, och så kom jag till ett lite sorgligare ställe och det var spännande och tragiskt och var helt inne i storyn och så kände jag något på min kind. Några tårar kom rinnande och kände mig lite löjlig. Fast kan man gråta till film som inte är hälften så beskrivande som vissa böcker, så kan man väl gråta till en bok. Och så vart jag lite ledsen - dock utan tårar - när boken tog slut. Men nu ska man hitta en annan att läsa och kanske blir det en komedi.

Snart är det lov! Och efter det sju veckors praktik. Och efter det en veckas lov till. Jag är lite smått överlycklig ;)

Rekommenderas: Kärlek

OXOX*

Jag vet...
Vart lite deppigt förra gången, men idag är det bättre. Jag behövde en lite deppdag - speciellt när jag va så jävla trött. Men men, sånt är livet.
Idag är jag lite krasslig, så jag stannar hemma och jobbar. Tänkte till exempel skriva tills jag får ont i fingrarna, för det behövs ;) Sen blir det strandning vid telefonen och ringa halva Sverige efter praktikplats - det ska nog gå bra.

Men nu orkar jag inte sitta här och skriva onödiga saker. Jag vil ha pengar. Kan nån ge mej?

Rekommenderas: Kalas

Final*

Deppigt...
Just nu vill jag bara bort. Är riktigt trött på saker omkring mig som inte jag ska ha nåt med att göra. Jag vill att mitt liv ska vara mitt och ingen annans. Jag vill ha en egen fri vilja, men min hjärna säger nej till det. Visst, jag är fri att göra vad fan jag vill och snart gör jag det - men det är inte så jävla lätt när man har spärrar upp till månen som håller en tillbaka. Vi egentligen bara skrika ut allt - inte så att nån hör, utan bara få skrika. Det känns som om något sitter fast i strupen och bara vill ut. Men jag är rädd att om jag släpper lös det kommer det inte hejdas förrän det är klart och tynas bort. Och vem vet när det gör det.
Hata är ett starkt ord, men det krävs starka ord för att beskriva mina känslor för Sunne och mycket saker inom det. Just nu, vid det här tillfället hatar jag det mesta och jag behöver en lugnande röst som säger åt mig att tagga ner. Och det finns bara tre röster i världen som kan säga åt mig att tagga ner och en av dom har redan fått bidra med sitt.

Ja, det är ett deppigt inlägg, men jag får också va det ibland. Ge mig lite sömn och låt mig lära mig att släppa en del saker så blir allt helt okej sen. Inte bra, utan helt okej. Tänk att det räckte med att sätta sig på en buss till Sunne för att mitt humör skulle sjunka till lägsta möjliga punkt. Oh, käre Gud, låt det va slut snart.

Jag är glad att vissa finns.

Rekommenderas: Långa helger med den du älskar

Hold*

Hallå...
Sitter bara en kortis framför datorn för att säga att jag är otroligt duktig. Har dammsugit och bäddat och hängt upp tvätt och plockat ur diskmaskinen idag. Vet inte rikigt, men det känns som jag kommer göra fler väldigt duktiga saker innan dagen är slut. Jävel va bra jag är ;)
Just det, har skrivit lite på min bok - mer kommer, mer kommer. Man måste bara få sig lite tid att andas ut från allt. När allt kommer omkring så har alla rätt - ta hand om dig själv först innan allt annat kommer i vägen. Inget ska komma i vägen, för det är du själv som räknas först.

Rekommenderas: The Kingdom

Love*

Tre veckor. Borde han inte ha tagit upp det vid det här laget? tänkte Sam lite som i förbifarten när Elvis rullade förbi henne i korridoren. Efter kyssen hade dom inte sagt ett ord till varandra - fast de hade varit i samma rum ett flertal gånger. Bob var både helt förtvivlad och upp över öronen förtjust. Hon visste inte riktigt hur hon skulle tolka det. Och hon visste verkligen inte hur hon skulle tolka Elvis. Efter Händelsen var hon så förvirrad att hon glömde bort att inte bry sig. Ena stunden var han helt anti-Samantha och ignorerade henne och i nästa - Boom! Det var faktiskt så det lät, lite grann.
Nu, tre veckor senare, var hon lika förvirrad, men hon hade bestämt sig för att inte bry sig så mycket. Antagligen var det bara tillfällig sinnesrubbning från båda sidor, den kvällen.
"Hej, Sam", hälsade en kille som hon inte hade en aning om vem det var.
"Hejsan, långe man", svarade hon. Han log med hela ansiktet. Sedan första dagen hade folk som hon aldrig - uppenbarligen - hade träffat förut hälsat på henne. Hon trodde att det hade något att göra med tomatsåsincidenten med den snygga tjejen - som tydligen hette något på A. Ashely. Anna. Alyssa...
"Samantha! Samantha!" Någon med otroligt gäll röst ropade på henne från andra sidan korridoren. Hon stannade. Fast det var för att hon var framme vid sitt skåp och det stod en stor folksamling framför det. Irriterande. Och den gälla rösten kom närmare. "Samantha! Åh, vad bra. Jag måste prata med dig, Samantha. Verkligen, Samantha." Irriterande.
Hon vände sig inte om, utan stirrade på samlingen framför henne för att se om hennes telepatiska förmåga hade utvecklats. De flyttade inte på sig, så antagligen inte. Om hon försökte göra sig osynlig och knuffa på dom, så skulle dom springa skrikande därifrån. Och den gälla rösten skulle inte se henne. Men nu var det ju ännu en skicklighet hon inte hade finslipat och ingen sprang skrikande åt alla håll och, viktigast, den irriterande personen såg henne. En knack på axeln bekräftade det. Hon vände sig om med ett stort, falskt leende.
"Hej, Joanne. Vad vill du?" Man behöver inte vara för artig.
"Samantha, jag måste verkligen prata med dig!" sa den långa, glasögonprydda varelsen framför henne.
"Nehe, verkligen?"
Joanne petade upp sina glasögon. "Ja, vi behöver någon som som kan vara med i balkommittén och du skulle passa helt perfekt till det jobbet." Fast hon sa det otroligt fort, så Sam kunde tyda ungefär tre ord. Vilka var "kommitté" "du" och perfekt", vilket räckte gott och väl.
"Nej." Hon vände sig om och tryckte sig genom massan. Ingen varelse i universum kunde få henne att gå med i någon kommitté. Inte ens utomjordingarna som bodde i hennes mammas huvud kunde tvinga henne.
"Åh, Samantha." Joanne försökte följa efter henne, men det gick inte lika bra för henne att trycka sig framåt eftersom hon hade massa saker i händerna. Sam funderade på att bita någon. Men det skulle nog inte vara uppskattat.
Väl framme vid skåpet slängde hon upp skåpdörren. Ett tjut visade att hon hade träffat någon. Jaja, man får väl vara nöjd med det man får. När hon stängde igen skåpet och trängde sig ut åt andra hållet hörde hon att Joanne hunnit fram. En aning sent, men man fick ju faktiskt beundra henne för att hon inte gav upp.
"Samantha, Samantha", hörde hon hennes ropa. Visst kände hon sig lite oartig, men det var helt omöjligt att tycka om den glasögonprydda långbeningen. Hon hade verkligen försökt, men det visade sig som sagt vara en outförbar uppgift. Därför skyndade hon på sina steg. Hon hade hunnit ut och tittat sig omkring efter ett gömställe innan Fröken Gäll kom ikapp. Eller, hon skulle ha kommit ikapp om inte Elvis hade varit där och råkat rulla i vägen för henne, vilket gav Sam chansen att trycka in bakom en buske.
Joanne kom efter många suck och förlåt och om och men, förbi den hjulförsedde mannen och sprang förbi den gröna lilla busken som hjältinnan gömde sig i. Hon ropade namnet på den modiga kvinnan, men hon fanns icke att finna för de oinvigda.
När kusten var klar reste Sam på sig och borstade bor lite smuts från knäna. Hon tittade upp mot entrén och såg Elvis iaktta henne. Utan att veta vad som egentligen hade hänt, saluterade hon honom och gick sedan därifrån. Något sa henne att Hjulet gjort något snällt.

Helger...
Har upptäckt att vissa helger är bra. Den här, till exempel, va väldii bra. Min kära karlskoging kom och hälsade på hela helgen och det var otroligt trevligt. Hon var duktig och följde med mig på Öppet Hus. Blev lite road av hennes reaktion av mina klasskamrater, som jag inte särskilt mycket reagerar på. Men det är väl tur att nån märker dom ;)
Efter det öppna huset - med live-sändning som jag inte är så road av, men gjorde ändå och jag var väl helt okej - hamnade vi i min röda soffa och stre lite smått. Och helt plötsligt blev klockan halv ett. Hur gick detta till? frågade vi våra små hjärnor, som redan låg och sov och brydde sig inte om att svara. Under dessa massa timmar hade vi tydligen en massa mums att snacka om - snygga kroppar, killar, livsproblem, sockiplast.
Det var faktiskt riktigt skönt med en hel helg med henne, för en gångs skull, det var otroligt längesen. Det är svårt att bolla varandra när vi bor på skilda ställen och båda har olika saker på tallriken. Men vi gör så gott vi kan, antar jag. Ska försöka göra bättre - när jag har ryckt upp mig själv först.

Jaja, helt plötsligt vart det deprimerande. Ska gå och jobba lite projekt nu.

Rekommenderas: Björn Rosenström

Wheel*

Saknar...
Nu är det ju så att jag måste klaga lite smått, som jag har gjort under de senaste dagarna. Min lille man är i USA utan mig och vi ska inte höras av än på några dagar. Det känns inte så bra, men jag antar att det ska bli värre när han drar iväg till Kosovo... Dessutom kommer jag säkert va väldigt stolt över mig själv att jag klarade mig i tio dagar utan att prata med honom, fast det är svårt. Helt otroligt egentligen, att någon jag har bara har känt i 3 månader får mig att vara så här. Glad men smått skräckslagen, samtidigt. Fast... Älskar't ;)

Nu är det fullt ös medvetslös och sen upp på fötter och jobba ändå i skolan. På lördag är det Öppet Hus (21 november, 12-15, Broby Grafiska) , så allt och alla är välkomna. Själv ska man ju vara programledare i livesändningen - inte jätteskojigt, men livet är väl inte alltid det. Kom dit, men titta inte på mig - titta på alla pretty colors som finns på bilder som våra kära fotoelever har hängt upp istället :)

Rekommenderas: Mejl

Love*

Immun...
Idag har jag varit väldans duktig och jobbat med min hemsida. Jag är klar med första skissen och känner mig väldigt väldigt stolt. Den vart bra också, tycker jag. Nu ska bara min handledare titta på den och ge mig feedback - som man alltid behöver - så kan jag sätta igång och bygga den på rikigt.
Fixade även lite med pojkvännens hemsida - han bad mej kolla upp en ny design och då är jag så snäll och gör det. Är jag inte snäll? Ida också, för hon hjälpte till ;)

Har även tagit The Spruta idag, så nu är jag immun mot svin. Alltid bra - tyvärr inte mot svin i allmänhet. Attans...
Det känns inte alls farligt. Har lite ont i muskeln, men det kan bero på att jag har fått en spruta inkörd där - bara gissar... Annars mår jag fina fisken. Eller nej, jag är väääääldigt trött. Så nu ska jag nog gå ut och glo på TV en stund och sen hoppa i säng. Ska nog trösta min boyfriend först, han är lite småsur.

I helgen blir det bio!!! Och Hallsberg :) Och Lisa så klart :D

Rekommenderas: Tingeling

Dust*

Hahahahahahahahahahahaha !!!
Jag måste bara säga att min man är den underbaraste. Jag menar, titta bara på honom:


Hahahahahaha :P
Han har en Pasoa i handen. Det är gott. Jag vet inte hur det stavas.
Hejdå

Vet inte riktigt...
Har inte riktigt varit på topp i helgen. Kanske fått för lite sömn eller så är jag bara lite pmsig. Man vet aldrig. Däremot har helgen varit bra ändå, som alltid när min Mr Man är här :) Han mådde inte så bra när han kom hit eftersom han hade tagit influnensasprutan. Hade knappt sovit och hade haft feber hela dagen - stackarn. Så någon gång vid 8 halv 9 sa det boom-shicka-bam-boom och han sov. Så jag fick underhålla mej själv resten av kvällen, eftersom jag inte kunde sova - alldeles för tidigt. Det gick rätt bra, faktiskt :P
Fast den där sprutan verkar inte så jävla rolig. Han hade som sagt feber och kände sig hängig, ont i armen som han hade fått sprutan - såklart - men inatt så hade han ont i andra armen också. Det va faktiskt synd om honom för han kunde inte göra nåt då den inte gjorde ont. Men efter lite liniment och två alvedon kom han och la sig igen och sen klagade han inte mer. Men lite läskigt är det att man kan få så ont. Jaja, man får väl ta den och se hur mycket man plågas själv.

Rekommenderas: Johan Falk - Jag erkänner, dom är helt reko

Finder*