Klarar man sig, så överlever man
Handen på hjärtat...
Har insett att bloggskrivning är helt okej, så länge man får skriva när man själv vill och hur man själv vill. En blogg är ju den morderna dagboken. Ett plats där vissa öppnar hela sin själ och lägger ut den för alla att läsa och uppleva. Nu för tiden duger inte den gamla hederliga dagboken med ett litet lås på - för där finns inga tangenter. Men jag säger inte att det är fel. De som behöver skriva av sig och bryr sig inte om vilka om läser det, så får dom det. Eller andra kanske vill att det ska läsas, så dom vet att någon annan vet deras bekymmer. Eller så använder man bloggen till att skriva om vardagliga saker som man egentligen vet att ingen bryr sig om, eller kanske nån bryr sig om. Jaja, vad vet jag om andra människor och deras bloggar.
Jag är lite skum. Förut läste jag en bok som min käre broder, och den va Jättebra, och så kom jag till ett lite sorgligare ställe och det var spännande och tragiskt och var helt inne i storyn och så kände jag något på min kind. Några tårar kom rinnande och kände mig lite löjlig. Fast kan man gråta till film som inte är hälften så beskrivande som vissa böcker, så kan man väl gråta till en bok. Och så vart jag lite ledsen - dock utan tårar - när boken tog slut. Men nu ska man hitta en annan att läsa och kanske blir det en komedi.
Snart är det lov! Och efter det sju veckors praktik. Och efter det en veckas lov till. Jag är lite smått överlycklig ;)
Rekommenderas: Kärlek
OXOX*
Har insett att bloggskrivning är helt okej, så länge man får skriva när man själv vill och hur man själv vill. En blogg är ju den morderna dagboken. Ett plats där vissa öppnar hela sin själ och lägger ut den för alla att läsa och uppleva. Nu för tiden duger inte den gamla hederliga dagboken med ett litet lås på - för där finns inga tangenter. Men jag säger inte att det är fel. De som behöver skriva av sig och bryr sig inte om vilka om läser det, så får dom det. Eller andra kanske vill att det ska läsas, så dom vet att någon annan vet deras bekymmer. Eller så använder man bloggen till att skriva om vardagliga saker som man egentligen vet att ingen bryr sig om, eller kanske nån bryr sig om. Jaja, vad vet jag om andra människor och deras bloggar.
Jag är lite skum. Förut läste jag en bok som min käre broder, och den va Jättebra, och så kom jag till ett lite sorgligare ställe och det var spännande och tragiskt och var helt inne i storyn och så kände jag något på min kind. Några tårar kom rinnande och kände mig lite löjlig. Fast kan man gråta till film som inte är hälften så beskrivande som vissa böcker, så kan man väl gråta till en bok. Och så vart jag lite ledsen - dock utan tårar - när boken tog slut. Men nu ska man hitta en annan att läsa och kanske blir det en komedi.
Snart är det lov! Och efter det sju veckors praktik. Och efter det en veckas lov till. Jag är lite smått överlycklig ;)
Rekommenderas: Kärlek
OXOX*
Kommentarer
Trackback
