knjiga

Ja, jag vet - det var evigheter sedan jag skrev något. Men nu gör jag det i alla fall :)

Mycket har hänt, lite att nämna. Jag kan säga att min skoltrötthet inte har försvunnit, utan blivit starkare och byggts upp tills jag nästan kvävs av olust.
Det är tur att jag har mina vänner där, som för det första får mig att ta mig i kragen och släpa iväg mig till skolan, och sedan står ut med mina klagomål och mitt gnäll. Tack, det behövs - mitt tålamod börjar brytas ner, ett sandkorn i taget.
Jag hoppas att ni vet vilka ni är - jag behöver lättheten, glädjen, tystheten, dumheten (^^) och de totalt irrationella åsikterna som vi alla delar och inte delar. Ni är bäst och ni vet det! =)

Julen har varit... trivsam, antar jag. Ibland önskar man att man hade samma glädje för Jesu födelse som man hade förr - men tiderna förändrar antar jag. Man växer upp och ser saker som man inte gjorde förut, och missar ännu mer. Ett barns sinne och ögon är det ljuvligaste - och mest intelligenta som finns. De ser aldrig problemen, de letar och finner lösningar. De ser inte det omöjliga, det som inte borde finnas, de ser istället glädjen över denna fantasi.
Man är lyckligt lottat om man får ha ett barns sinne i endast en minut - vad mycket lättare livet tycks.
Jag antar att det är lättare att växa upp än man tror.