Star struck from heaven
Salig...
Snart kommer han hem från landet ingenstans. Torsdag för att vara exakt. Känner mig rätt nöjd med det.. Eller, vem fan lurar jag? Känner väldigt, otroligt nöjd med det! :D
Jaha... Arbetar, som vanligt. Trivs lagom med livet. Blir bättre i oktober/november någon gång. Nädå, man ska inte klaga, för då blir man en grinig gammal hagga som ingen tycker om. Och sån vill vi ju inte bli, nej nej. Fast... Om man blir känd som en sådan, så behöver man ju inte alltid vara trevlig - folk förväntar sig ju att man ska vara otrevlig, som oftast. Skönt liv... Jag babblar för mycket, som vanligt. Det är det alla älskar med mig :) Eller, var det det som får dom att vilja köra spagettislevar i ögonen på sig själva?...
Apropå spagetti - jag såg en film om Alexandria nyss, förut. (Ingen aning vad det har med pasta att göra, men jag är rätt förvirrad) Då handlade det om när kristendomen blev godkänd och de började slå tillbaka på hedningarna. Bull-fucking-shit! Okej, hedningarna börjar först med att anfalla - men bara för att en kristen försökte bränna en av deras på bål - men sedan satte kristfansakpen igång med värsta förstörelsen av Alexandria-biblioteket, och slaktade folk som var i deras väg. Resultatet - de enda som blev godkända att vara där och utöva sin tro var de kristna och judarna. Några år senare - nu verkar judarna vara i vägen. Först börjar dom trakassera Jesus mördare, varefter de slaktar dom totalt. Därefter börjar ledarhelvetet läsa ur Skriften och jag håller på att verkligen kasta TVn från balkongen. Snackar om att enligt Gud, skulle kvinnor vara underlägsna männen och de män som förlitar sig på kvinnor är svagsinta, går inte att lita på och förtjänar att straffas. Sen så stenar de en kvinnlig filosof, för att hon har sitt eget tankesätt - alltså, för att hon var smartare än dom.
Okej, missuppfatta mig inte - folk får gärna ha sin egen tro och utöva den bäst dom vill. Tills det kommer att påverka andra till en grad att de skadas. Då räcker det. Är det ett medvetet val, visst - men när det kommer till att diskriminera andras levnadssätt och inte acceptera att alla inte är som en själv, då blir jag förbannad. Skulle vilja ta tag i puckona och skaka om dom tills allt skakar rätt. Ja, jag vet, jag säger emot mig själv - jag tycker att folk ska få tro det de vill, men ändå vill jag hindra dom från att göra det. Men jag fattar vad jag menar, inte mer sagt om det.
Och det var allt för den här gången - jag lämnar en åsikt oavslutad, för om jag fortsatte skulle det här tangentbordet gå sönder.
Rekommenderas: Fruktsallad med chokladflan.
Discuss*
Arbetsmyra
Sant...
Vet inte riktigt om jag längtar tillbaka till skolan, men jag kan definitivt hålla med om att skolan är bra mycket softare än jobb. Men sånt är som det är. Det är bättre nu när man har lärt sig arbetet, fast det inte är världens mest strålande arbete. Fast, bättre än att vara arbetslös, antar jag. Dom jag jobbar med är väldigt trevliga i alla fall :)
Har flyttat än en gång - inom Karlskoga den här gången. Jag undrar hur många flyttar till jag måste lägga till på listan. 18 år och 7 månader och har flyttat mellan 20-25 gånger. Ja... Man ska alltid ha med nåt spännande i livet, antar jag ;)
Och snart är sommaren slut. Okej, det är typ 2 månader kvar, men det känns som om den bara försvann. Nu gäller det att fixa det där jävla körkortet, skaffa ett jobb i storstaden och flytta ännu en gång. När allt det är klart - då tänker jag slappna av..! Ja, bra med planering. Inte! Avskyr att planera. Det är min käre mister som har fått mig med den fula ovanan. Dum dum. Äääsch, det är väl säkert bra det också åt något..
Åh, en till piercing och en tatuering står på listan också...
Rekommenderas: Varm dusch
Celebrate*
Glädjeämnen
Oj...
Sist jag skrev var innan studenten. Det var ju en stund sedan sist, alltså. Ja... Studenten är ju tagen - Whoohoo - och jag har blivit vuxen och börjat arbeta. Hm.. Flyttat från Sunne till kära Karlskoga - eh, ja... Ja, men det är väl det.
Så, över till viktiare ämnen.
Bröllop. Ja, det var ju ett strålande vackert bröllop mellan vår Kronprinsessa och hennes Daniel. Ochh tittade verkligen på det helt frivilligt. Nej.. Eller jo, det var inget fel på bröllopet, inget alls - förutom allt jävla ståhej som har varit innan det och är nu och kommer vara ett tag till säkert. Usch... Enda anledning till att jag tittade på det var att min moder satt och smågrät till det och jag och Fröken Lund hade tråkigt. Men visst, nu har man sett ett kungligt bröllop. Spännande...
Men nej, jag ska inte vara sådan. De såg väldigt kära ut och talet han höll var väldigt gulligt. Jag hoppas att de får leva lyckliga i alla sina dagar tillsammans - och att de får en liten unge snart, så att media har något mer att gulla om.
Men kortegen då! Stackars, stackars livvakter. De fick springa bredvid den där vagnen i flera kilometer, utan att vila. Inte mycket till fest för dem senare. Stackars de små liven... Jag är imponerad att dom klarade det. Och en stående ovation - om jag hade känt för att resa på mig - för de frivilliga hemvärnarna och de små värnpliktiga och allt var det nu var, som stod upp i flera timmar. Mums på er!
Rekommenderas: Tänk efter noga innan ni sätter upp er parabol
Bonding*
Sist jag skrev var innan studenten. Det var ju en stund sedan sist, alltså. Ja... Studenten är ju tagen - Whoohoo - och jag har blivit vuxen och börjat arbeta. Hm.. Flyttat från Sunne till kära Karlskoga - eh, ja... Ja, men det är väl det.
Så, över till viktiare ämnen.
Bröllop. Ja, det var ju ett strålande vackert bröllop mellan vår Kronprinsessa och hennes Daniel. Ochh tittade verkligen på det helt frivilligt. Nej.. Eller jo, det var inget fel på bröllopet, inget alls - förutom allt jävla ståhej som har varit innan det och är nu och kommer vara ett tag till säkert. Usch... Enda anledning till att jag tittade på det var att min moder satt och smågrät till det och jag och Fröken Lund hade tråkigt. Men visst, nu har man sett ett kungligt bröllop. Spännande...
Men nej, jag ska inte vara sådan. De såg väldigt kära ut och talet han höll var väldigt gulligt. Jag hoppas att de får leva lyckliga i alla sina dagar tillsammans - och att de får en liten unge snart, så att media har något mer att gulla om.
Men kortegen då! Stackars, stackars livvakter. De fick springa bredvid den där vagnen i flera kilometer, utan att vila. Inte mycket till fest för dem senare. Stackars de små liven... Jag är imponerad att dom klarade det. Och en stående ovation - om jag hade känt för att resa på mig - för de frivilliga hemvärnarna och de små värnpliktiga och allt var det nu var, som stod upp i flera timmar. Mums på er!
Rekommenderas: Tänk efter noga innan ni sätter upp er parabol
Bonding*
Snart är det studenten
Över...
Snart är våra liv över. Slut. Finito. Adiós mi compadre.
Och så börjar våra nya liv. Förbättrade. Okej, kanske inte förbättrade, men annorlunda i alla fall. Nu är våra skolår över, och det är tamejfan på tiden. 12 år med bara massa skola. Det har varit rätt soft, visst - men vissa gånger har man velat hoppa från taket och låtsas som om det vore högt nog att skada en allvarligt. Nej, kanske inte, men skola är ju ändå alltid skola.
Okej, 12 år skola - det är väl ingenting jämfört med dom närmaste 47 åren av arbete. Gött med sådant. Kämpa för brödfödan, söka jobb på jobb i hopp om att någon vill ha en, tvingas lära något nytt för att kunna ta det jobbet, räkningar, mat, lägenhet, sambo, hus, bil, barn, uppfostran, oroliga nätter, pengar som inte räcker, jobb, jobb, jobb, barnbarn och sedan, äntligen, pension... Tja, låter som ett bra liv, tycker jag :) Har ju gjort klart skollivet nu - dags för vuxenliv.
Det ska nog gå bra, andra har ju klarat det innan mig ;)
Studenten ska vi också klara! :)
Rekommenderas: Aladdin-choklad
Acharné*
Snart är våra liv över. Slut. Finito. Adiós mi compadre.
Och så börjar våra nya liv. Förbättrade. Okej, kanske inte förbättrade, men annorlunda i alla fall. Nu är våra skolår över, och det är tamejfan på tiden. 12 år med bara massa skola. Det har varit rätt soft, visst - men vissa gånger har man velat hoppa från taket och låtsas som om det vore högt nog att skada en allvarligt. Nej, kanske inte, men skola är ju ändå alltid skola.
Okej, 12 år skola - det är väl ingenting jämfört med dom närmaste 47 åren av arbete. Gött med sådant. Kämpa för brödfödan, söka jobb på jobb i hopp om att någon vill ha en, tvingas lära något nytt för att kunna ta det jobbet, räkningar, mat, lägenhet, sambo, hus, bil, barn, uppfostran, oroliga nätter, pengar som inte räcker, jobb, jobb, jobb, barnbarn och sedan, äntligen, pension... Tja, låter som ett bra liv, tycker jag :) Har ju gjort klart skollivet nu - dags för vuxenliv.
Det ska nog gå bra, andra har ju klarat det innan mig ;)
Studenten ska vi också klara! :)
Rekommenderas: Aladdin-choklad
Acharné*
Flying high within reach
Första veckan har gått prima, saknat lite - eller mycket - men det är väl självklart. Har ju haft saker att göra, så det har varit rätt lugnt. Nästa vecka är jag tvungen att hitta på något annat. Tre dagars skola, så där ska jag plugga, plugga... Måste verkligen skriva klart den där rapporten i morgon... Men sen är det ju ledigt och jag är ensam hemma hela långhelgen - det ska bli riktigt skönt, vill jag lova. Även om en viss person skulle vara välkommen... Fast han är ju inte tillgänglig för tillfället. :)
Har haft en ganska soft helg med utställning, mârten och umgänge. Tråkigt att lämna Karlskoga, än en gång - men you got to do what you got to do. Snart är hela detta slut och jag spenderar mer och mer tid i denna "ljuva" stad. (Kände att jag var tvungen att kalla den något bra, fast den inte är ljuv alls - den innehåller bara bättre saker än Sunne). :P
Rekommenderas: Marknadsnougat
Jive*
Ännu en vecka
Min helg var min helg ;) Christian kom i torsdags och åh, så bra det kändes. Hade en trevlig och mysig helg tillsammans med honom. Synd bara att det blir lika hemskt som förra gången när han åker igen. Men det gick ju bra den här månaden, så jag hoppas och tror att den följande går lika bra. Egentligen är det väl bra att han drar igen, så att han kan komma hem snart.. :)
Ja, positiva tankar. Tyvärr blev det en dag mindre att umgås med honom, då han åkte hem för några timmar sen istället för i morgon. Synd.. Men bättre än ingenting, antar jag.
Nu får jag sysselsätta mig dom närmsta veckorna igen, då. Nejdå, det ska gå bra det här :)
Rekommenderas: Frack
Tell*
Ja, positiva tankar. Tyvärr blev det en dag mindre att umgås med honom, då han åkte hem för några timmar sen istället för i morgon. Synd.. Men bättre än ingenting, antar jag.
Nu får jag sysselsätta mig dom närmsta veckorna igen, då. Nejdå, det ska gå bra det här :)
Rekommenderas: Frack
Tell*
Helt slut
Färdig...
Klar! Jag är helt klar med min bok - som jag hade som projektarbete. Har tryckt den idag och är faktiskt nöjd. Syns att den är gjord av ett sådant proffs som jag. Jag är så himla bra, så är det bara.
Jaja, dessutom är jag snart klar med hemsidan - behöver i stort sett bara lägga upp den. Jag är rätt nöjd med hur hela projektet har tagit form. Nu är det väl bara projektrapporten kvar att skriva och ja, Lisa: måste hålla med dig om att det är rätt jobbigt.. ;)
Tre dagar kvar... Det närmar sig. Känner att jag är otroligt jobbig i skolan, men bryr mig faktiskt inte, för jag är glad :) Jobbar hårt och ser fram emot helgen. Det är snart helg.. :D
Rekommenderas: Helnöt
Sin*
Klar! Jag är helt klar med min bok - som jag hade som projektarbete. Har tryckt den idag och är faktiskt nöjd. Syns att den är gjord av ett sådant proffs som jag. Jag är så himla bra, så är det bara.
Jaja, dessutom är jag snart klar med hemsidan - behöver i stort sett bara lägga upp den. Jag är rätt nöjd med hur hela projektet har tagit form. Nu är det väl bara projektrapporten kvar att skriva och ja, Lisa: måste hålla med dig om att det är rätt jobbigt.. ;)
Tre dagar kvar... Det närmar sig. Känner att jag är otroligt jobbig i skolan, men bryr mig faktiskt inte, för jag är glad :) Jobbar hårt och ser fram emot helgen. Det är snart helg.. :D
Rekommenderas: Helnöt
Sin*
Ja, det är...
Skådespel...
I förra inlägget så observerade jag något när jag kollade på Sweeney Todd. Ah, men nu är det fan värre. Där handlade det bara om en observation om hur olika storys fångar oss och blabla.
Men nu sitter jag och kollar på CSI Miami - av brist på annat att göra - och jag är helt förskräckt! Brukar inte ofta titta på programmet, för att jag tycker oftast att det är rätt kasst. Men har glömt bort hur himla dåligt det egenligen är. Visst, det skulle kunna vara intressant, handling och så där - men vem tar hand om skådespeleriet!? Några är helt okej, så som man förväntar sig av en serie som aldrig tar slut, men han som spelar "huvudrollen". Varför? oh Varför?
För det första står han med huvudet nerböjt hela tiden. Replikerna är skrattretande i manus, men de görs bara värre av hur han säger det. Står ofta bortvänd från kameran och sedan slänger sig mot den misstänkte och skäller på honom.
Usch... Sånt är såå inte bra.
Rekommenderas: Gulligt mobilsmycke
Hick-up*
I förra inlägget så observerade jag något när jag kollade på Sweeney Todd. Ah, men nu är det fan värre. Där handlade det bara om en observation om hur olika storys fångar oss och blabla.
Men nu sitter jag och kollar på CSI Miami - av brist på annat att göra - och jag är helt förskräckt! Brukar inte ofta titta på programmet, för att jag tycker oftast att det är rätt kasst. Men har glömt bort hur himla dåligt det egenligen är. Visst, det skulle kunna vara intressant, handling och så där - men vem tar hand om skådespeleriet!? Några är helt okej, så som man förväntar sig av en serie som aldrig tar slut, men han som spelar "huvudrollen". Varför? oh Varför?
För det första står han med huvudet nerböjt hela tiden. Replikerna är skrattretande i manus, men de görs bara värre av hur han säger det. Står ofta bortvänd från kameran och sedan slänger sig mot den misstänkte och skäller på honom.
Usch... Sånt är såå inte bra.
Rekommenderas: Gulligt mobilsmycke
Hick-up*
Illusioner
Brott...
Jag har tänkt på en sak. Eller jag tänkte det precis nu och det är därför jag skriver - eftersom jag annars inte har något vettigt att skriva. Inte för att det här är särskilt vettigt heller, men... Okej, kom till saken!
Sitter och kollar på Sweeney Todd - har sett den några gånger redan, så jag missar inget genom att rikta blicken mot datorn - och då slog det mig en sak. Todd är ju den här barberaren som dödar sina kunder så att Mrs. Lovett under honom kan göra en massa pajer. Ja, han dödar faktiskt folk, helt kallblodigt, och hon gör köttfärs av dom för att tjäna pengar - men ändå sympatiserar vi med båda. Vi tycker om dom, tänker knappt på att han kör en rakkniv i halsen på alla män som kommer in, helt ovetande, för att få sig en rakning. Han har ju faktiskt förlorat sin fru och dotter! Och Mrs. Lovett är ju kär!
Det är fascinerande hur man faktiskt kan få "de onda" att verka som "de goda" fast de i själva verket bara är det mindre onda av två onda ting. Om det lät det minsta vettigt.
Bara en tanke jag hade... Film är spännande på många sätt.
Rekommenderas:
Found*
Jag har tänkt på en sak. Eller jag tänkte det precis nu och det är därför jag skriver - eftersom jag annars inte har något vettigt att skriva. Inte för att det här är särskilt vettigt heller, men... Okej, kom till saken!
Sitter och kollar på Sweeney Todd - har sett den några gånger redan, så jag missar inget genom att rikta blicken mot datorn - och då slog det mig en sak. Todd är ju den här barberaren som dödar sina kunder så att Mrs. Lovett under honom kan göra en massa pajer. Ja, han dödar faktiskt folk, helt kallblodigt, och hon gör köttfärs av dom för att tjäna pengar - men ändå sympatiserar vi med båda. Vi tycker om dom, tänker knappt på att han kör en rakkniv i halsen på alla män som kommer in, helt ovetande, för att få sig en rakning. Han har ju faktiskt förlorat sin fru och dotter! Och Mrs. Lovett är ju kär!
Det är fascinerande hur man faktiskt kan få "de onda" att verka som "de goda" fast de i själva verket bara är det mindre onda av två onda ting. Om det lät det minsta vettigt.
Bara en tanke jag hade... Film är spännande på många sätt.
Rekommenderas:
Found*
Tones of voices
Hela...
Måndag. Första dagen efter lovet. Alltid segt. Men idag har det funnits ännu en anledning - strålande solsken! :) Då blir det ju självklart så att man heller sitter ute och väl där så är man ju inte så duktig på att plugga.. Oops. Men jaja, duktig kan man vara resten av livet. Jag får i alla fall godkänt i alla ämnen - och det är det enda jag är ute efter. Även om man alltid ska göra sitt bästa, men det gör jag ju faktiskt. Ibland... Jaja, nu släpper vi det ämnet.
I morgon är det två veckor och tre dagar kvar - yeay :) haha
Rekommenderas: Mysiga SMS
Parted*
I became what I am when my mother gave me my name
I became what I am when I kissed my first boy's cheek
I became what I am when I tasted my first beer
I became what I am when I crashed that car
I became what I am when I kissed the man I love
I became what I am when my baby was born
I became what I am when he called me Mom
I became what I am when I found a girl in his bed
I became what I am when he married that girl
I became what I am when my baby boy went of to war
We became what we are when he never came home
Måndag. Första dagen efter lovet. Alltid segt. Men idag har det funnits ännu en anledning - strålande solsken! :) Då blir det ju självklart så att man heller sitter ute och väl där så är man ju inte så duktig på att plugga.. Oops. Men jaja, duktig kan man vara resten av livet. Jag får i alla fall godkänt i alla ämnen - och det är det enda jag är ute efter. Även om man alltid ska göra sitt bästa, men det gör jag ju faktiskt. Ibland... Jaja, nu släpper vi det ämnet.
I morgon är det två veckor och tre dagar kvar - yeay :) haha
Rekommenderas: Mysiga SMS
Parted*
I became what I am when my mother gave me my name
I became what I am when I kissed my first boy's cheek
I became what I am when I tasted my first beer
I became what I am when I crashed that car
I became what I am when I kissed the man I love
I became what I am when my baby was born
I became what I am when he called me Mom
I became what I am when I found a girl in his bed
I became what I am when he married that girl
I became what I am when my baby boy went of to war
We became what we are when he never came home
Pretty nice
Hon visste inte riktigt hur det hade hänt. Hon var ju helt säker på att hon hade sagt nej. Och inte bara en gång, utan två, tre, fem gånger. Så hur kom det sig att hon satt här, i skolan, efter skoltid, mitt bland alla balkommittémedlemmar?
Joanne strålade där hon satt vid hedersplatsen. Okej, det var väl ingen officiell hedersplats, men med tanke på att hon såg ut som om hon ägde den, och hon alltid bestämde, antog Samantha att det var en hedersplats för balkommittén. I alla fall, där satt hon och log med hela ansiktet. Glasögonen speglade lysrören ovanför oss när hon nickade upp och ner mot henne. Samantha log snett tillbaka och kämpade för att komma på hur tusan hon hamnade här. Efter att Hjulet hade hindrat Fröken Balkommitté i trappen hade Samantha lyckats undvika henne i en vecka eller så. Sedan, när hjältinnan var säker och trygg nog att vandra fritt längs korridorerna, slog hon till; den glasögonprydda flickan. Och den jävlen var en jävel på övertalning. Så nu satt de alla här, och blickarna var riktade mot nykomlingen. Hon kände sig iakttagen, av någon anledning.
"Allesammans", sa Joanne, "det här är Samantha. Som ni vet är hon rätt ny på skolan. Men ändå har hon valt att vara med oss här, är det inte modigt?" Samantha stirrade på henne med ett höjt ögonbryn. Valt? Modigt? "Låt oss ge henne en välkomnande applåd!" Och så applåderade dom. Allihop. Seriöst. Alla bara lyfte händerna och smällde ihop dom, flera gånger. Det var ju lite... Töntigt.
"Eh.. Tack", sa hon, i brist på annat att säga. Eller, i brist på annat artigt att säga.
Joanne började med dagordningen - kvällsordningen, nattordningen, eller vad man ska kalla det. Och mötet tog aldrig slut! Det fortsatte och forsatte och fortsatte. Och när Samantha äntligen trodde att det var slut och hon var halvvägs upp ur stolen, fortsatte det igen. Tillslut, när det faktiskt var slut, satt hon och gjorde upp sitt fjärde testamente i huvudet. Mamma ska få mina kläder, så att hon kan sy om dom till gardiner och minnas mig för alltid; Pappa ska få min inbillade skivkollektion och den inte inbillade cykeln; Bob och Ella-Marie ska få mitt överkast, för dom tycker om gröna saker; Cher ska...
Och så var det över. Alla reste sig och sprang ut genom dörren. Hon antog att det alltså inte bara var hon som gjorde upp testamenten var och varannan kvart. Eller, det var nog bara hon. Men hon var inte den enda som inet tyckte att det roligaste som fanns var att bestämma hur många ballonger de skulle ha och vilken färg det skulle vara på girlangerna.
Även hon reste på sig och rusade ut - innan Joanne hunnit förbi folkmängden, fram till henne. Freedom!
Dörrklockan ringde när hon käkade sin tredje portion makaroner och ostsås med extra ost. Vem vågade störa när härskarinnan intog sin föda? Hon vägrade resa på sig och öppna, så det fick hennes äldre slav - även kallad Mamma - göra.
"Åh, hejsan, Bob", hörde hon sin slav säga. Humöret steg litegrann. "Och Elvis. Kul att se er. Sammy är i köket." Gaffeln stannade på vägen till munnen. Sa hon precis Elvis?
Jo, där hördes det omissigenkännliga ljudet av en rullstol som rullar över parkettgolv i en hall full av jackor och statyer av giraffer och pudlar.
Fort som satan skövlade hon in resterande makaronisar i munnen och när pojkarna struttade in i köket satt hon där och tuggade för fulla gubbar.
"Nej men, äter du, Sammy lilla", skojade Bob. "Det var en överraskning."
Elvis hejade bara.
Samantha kastade bara en blick på dom och fortsatte sedan att tugga. Det var oartigt att prata med mat i munnen. Så svalde hon.
"Hejsan, mina damer. Vad kan jag hjälpa er med?" Hon kunde inte låta bli att snegla på Elvis när hon pratade. Vad gjorde han här? Han såg faktiskt ut att undra samma sak.
Bob drog ut stolen mitt emot henne och slog sig ner. "Vi är här för att snacka buisness."
Elvis himlade med ögonen. "Du är en usel bror, det vet du, va?"
Den äldre ignorerade den rullstolsbundna. "Du förstår, Samantha", sa han och tog hennes händer i sina. "Det händer något viktigt hos mig om", han tittade på klockan som hängde ovanför dörröppningen, "en halvtimme." han återgick till att stirra djupt in i hennes skeptiska ögon. "Ingen är hemma hos mig - förutom den där - och jag har klätt upp mig, beställt kinamat, hyrt en romantisk drama och viktigast av allt; jag har bäddat rent i sängen."
Okej, det kunde bara betyda tre saker:
1. Han ville bjuda ner henne på en dejt med en romantisk middag två, där filmen slutar i hångel, för att han är så känslig, och därmed slutar kvällen i sängen, tillsammans.
2. Han har väldigt svårt att komma i stämning själv, så han tänkte ha en mysig, romantisk kväll där han tar han om sig själv.
Eller
3. Precis som första alternativet, fast här med en dejt som han faktiskt har en chans med.
"Jag hoppas vid gudarna att du har en dejt", sa hon inte helt oäcklad.
Han släppte hennes händer. "Ja, jag har en dejt med en skitsnygg tjej som alltid släpper till. Men inte ens hon kommer ha en vild natt med någon om hans lillebror är i rummet bredvid."
"Natt?" frågar Elvis roat.
"Jaja, kväll, men jag är nöjd med det jag får." Det fick både Samantha och Elvis att vika sig av skratt. Bob rodnade men stod fast vid samtalsämnet. "Du får vara kungavakt ikväll."
Det fick henne genast att nyktra till. "Ursäkta?" När han såg dödsallvarlig ut gapade hon. "Men... Vill han det då?" Hon pekade på Hjulet.
"Hallå? Jag är i samma rum."
"Äsch, vem bryr som om vad han tycker. Han måste vara här uppe, för han vägrar ge sig iväg någon annanstans, den lille råttan. Och fatta vad mycket kompisar han skulle kunna åka till!." Åh, vilken frustration för lille Bob.
"Jag kanske vill vara hemma. Det är faktiskt mitt hem också. Och jag måste bo där - du skulle kunna skaffa något eget."
Det blev tjafs och argument och bråk och böner. Tillslut blev hjältinnan och hennes ärkefiende det förlorande laget och deras plågoande återvände hem triumferande.
Joanne strålade där hon satt vid hedersplatsen. Okej, det var väl ingen officiell hedersplats, men med tanke på att hon såg ut som om hon ägde den, och hon alltid bestämde, antog Samantha att det var en hedersplats för balkommittén. I alla fall, där satt hon och log med hela ansiktet. Glasögonen speglade lysrören ovanför oss när hon nickade upp och ner mot henne. Samantha log snett tillbaka och kämpade för att komma på hur tusan hon hamnade här. Efter att Hjulet hade hindrat Fröken Balkommitté i trappen hade Samantha lyckats undvika henne i en vecka eller så. Sedan, när hjältinnan var säker och trygg nog att vandra fritt längs korridorerna, slog hon till; den glasögonprydda flickan. Och den jävlen var en jävel på övertalning. Så nu satt de alla här, och blickarna var riktade mot nykomlingen. Hon kände sig iakttagen, av någon anledning.
"Allesammans", sa Joanne, "det här är Samantha. Som ni vet är hon rätt ny på skolan. Men ändå har hon valt att vara med oss här, är det inte modigt?" Samantha stirrade på henne med ett höjt ögonbryn. Valt? Modigt? "Låt oss ge henne en välkomnande applåd!" Och så applåderade dom. Allihop. Seriöst. Alla bara lyfte händerna och smällde ihop dom, flera gånger. Det var ju lite... Töntigt.
"Eh.. Tack", sa hon, i brist på annat att säga. Eller, i brist på annat artigt att säga.
Joanne började med dagordningen - kvällsordningen, nattordningen, eller vad man ska kalla det. Och mötet tog aldrig slut! Det fortsatte och forsatte och fortsatte. Och när Samantha äntligen trodde att det var slut och hon var halvvägs upp ur stolen, fortsatte det igen. Tillslut, när det faktiskt var slut, satt hon och gjorde upp sitt fjärde testamente i huvudet. Mamma ska få mina kläder, så att hon kan sy om dom till gardiner och minnas mig för alltid; Pappa ska få min inbillade skivkollektion och den inte inbillade cykeln; Bob och Ella-Marie ska få mitt överkast, för dom tycker om gröna saker; Cher ska...
Och så var det över. Alla reste sig och sprang ut genom dörren. Hon antog att det alltså inte bara var hon som gjorde upp testamenten var och varannan kvart. Eller, det var nog bara hon. Men hon var inte den enda som inet tyckte att det roligaste som fanns var att bestämma hur många ballonger de skulle ha och vilken färg det skulle vara på girlangerna.
Även hon reste på sig och rusade ut - innan Joanne hunnit förbi folkmängden, fram till henne. Freedom!
Dörrklockan ringde när hon käkade sin tredje portion makaroner och ostsås med extra ost. Vem vågade störa när härskarinnan intog sin föda? Hon vägrade resa på sig och öppna, så det fick hennes äldre slav - även kallad Mamma - göra.
"Åh, hejsan, Bob", hörde hon sin slav säga. Humöret steg litegrann. "Och Elvis. Kul att se er. Sammy är i köket." Gaffeln stannade på vägen till munnen. Sa hon precis Elvis?
Jo, där hördes det omissigenkännliga ljudet av en rullstol som rullar över parkettgolv i en hall full av jackor och statyer av giraffer och pudlar.
Fort som satan skövlade hon in resterande makaronisar i munnen och när pojkarna struttade in i köket satt hon där och tuggade för fulla gubbar.
"Nej men, äter du, Sammy lilla", skojade Bob. "Det var en överraskning."
Elvis hejade bara.
Samantha kastade bara en blick på dom och fortsatte sedan att tugga. Det var oartigt att prata med mat i munnen. Så svalde hon.
"Hejsan, mina damer. Vad kan jag hjälpa er med?" Hon kunde inte låta bli att snegla på Elvis när hon pratade. Vad gjorde han här? Han såg faktiskt ut att undra samma sak.
Bob drog ut stolen mitt emot henne och slog sig ner. "Vi är här för att snacka buisness."
Elvis himlade med ögonen. "Du är en usel bror, det vet du, va?"
Den äldre ignorerade den rullstolsbundna. "Du förstår, Samantha", sa han och tog hennes händer i sina. "Det händer något viktigt hos mig om", han tittade på klockan som hängde ovanför dörröppningen, "en halvtimme." han återgick till att stirra djupt in i hennes skeptiska ögon. "Ingen är hemma hos mig - förutom den där - och jag har klätt upp mig, beställt kinamat, hyrt en romantisk drama och viktigast av allt; jag har bäddat rent i sängen."
Okej, det kunde bara betyda tre saker:
1. Han ville bjuda ner henne på en dejt med en romantisk middag två, där filmen slutar i hångel, för att han är så känslig, och därmed slutar kvällen i sängen, tillsammans.
2. Han har väldigt svårt att komma i stämning själv, så han tänkte ha en mysig, romantisk kväll där han tar han om sig själv.
Eller
3. Precis som första alternativet, fast här med en dejt som han faktiskt har en chans med.
"Jag hoppas vid gudarna att du har en dejt", sa hon inte helt oäcklad.
Han släppte hennes händer. "Ja, jag har en dejt med en skitsnygg tjej som alltid släpper till. Men inte ens hon kommer ha en vild natt med någon om hans lillebror är i rummet bredvid."
"Natt?" frågar Elvis roat.
"Jaja, kväll, men jag är nöjd med det jag får." Det fick både Samantha och Elvis att vika sig av skratt. Bob rodnade men stod fast vid samtalsämnet. "Du får vara kungavakt ikväll."
Det fick henne genast att nyktra till. "Ursäkta?" När han såg dödsallvarlig ut gapade hon. "Men... Vill han det då?" Hon pekade på Hjulet.
"Hallå? Jag är i samma rum."
"Äsch, vem bryr som om vad han tycker. Han måste vara här uppe, för han vägrar ge sig iväg någon annanstans, den lille råttan. Och fatta vad mycket kompisar han skulle kunna åka till!." Åh, vilken frustration för lille Bob.
"Jag kanske vill vara hemma. Det är faktiskt mitt hem också. Och jag måste bo där - du skulle kunna skaffa något eget."
Det blev tjafs och argument och bråk och böner. Tillslut blev hjältinnan och hennes ärkefiende det förlorande laget och deras plågoande återvände hem triumferande.
En till två månader
Borta...
Skolan är som vanligt, mycket att göra med egentligen ingenting att göra. Och då får man inte lust att göra nåt och då bilr det inget gjort. Hm.. Ja, det är inte mycket att göra åt saken än att bita ihop. Jag menar, det är ju inte mycket mer än två månader kvar. Det som pockar på mest uppmärksamhet är väl projektet - måste verkligen skriva klart den där boken. Jobbigt, jobbigt, men det är något som jag ska tvinga mig till. Jobba, jobba ;) Och köra, köra - körkort måste, borde, fixas innan studenten också. Oh, herregud.
Och så var man ensam. Min käre Christian har lämnat mig och åkt för att kriga. Nejdå, han har inte direkt lämnat mig och han ska inte precis kriga. Men han har lämnat Sverige för att fixa och trixa i Kosovo - viktig och riktig han, serni :) Usch, det har bara gått en dag och det känns redan riktigt tomt. Min telefon låter inte så mycket... Som tur är får han faktiskt ringa gratis därifrån, men det händer ju inte varje dag det heller. Vi får helt enkelt värna om de stunder där vi faktiskt hör av varandra. Men det kommer gå bra - han är ju inte borta 7 månader i sträck. Han kommer ju hem om en månad, som närmast :)
Rekommenderas: Sheldon
Tick*
Skolan är som vanligt, mycket att göra med egentligen ingenting att göra. Och då får man inte lust att göra nåt och då bilr det inget gjort. Hm.. Ja, det är inte mycket att göra åt saken än att bita ihop. Jag menar, det är ju inte mycket mer än två månader kvar. Det som pockar på mest uppmärksamhet är väl projektet - måste verkligen skriva klart den där boken. Jobbigt, jobbigt, men det är något som jag ska tvinga mig till. Jobba, jobba ;) Och köra, köra - körkort måste, borde, fixas innan studenten också. Oh, herregud.
Och så var man ensam. Min käre Christian har lämnat mig och åkt för att kriga. Nejdå, han har inte direkt lämnat mig och han ska inte precis kriga. Men han har lämnat Sverige för att fixa och trixa i Kosovo - viktig och riktig han, serni :) Usch, det har bara gått en dag och det känns redan riktigt tomt. Min telefon låter inte så mycket... Som tur är får han faktiskt ringa gratis därifrån, men det händer ju inte varje dag det heller. Vi får helt enkelt värna om de stunder där vi faktiskt hör av varandra. Men det kommer gå bra - han är ju inte borta 7 månader i sträck. Han kommer ju hem om en månad, som närmast :)
Rekommenderas: Sheldon
Tick*
Something dull
Ibland...
Ja, jag sitter lite själv här. Inte jätteroligt, men känner att det kanske är okej - eftersom man inte alltid måste umgås med folk. Även om det är bra mycket roligare. Aja..
Skolan har börjat och börjat ordentligt. Nu vet man att det inte är lång tid kvar - bara en massa veckor. Projekt, film, engelska, svenska, samhäll, ARL, söka jobb, söka skola, söka hjälp. Nej, kanske inte hjälp, men inte långt ifrån. Jobbigt att vara student som snart är icke-student. Mest är man väl orolig över jobb, men känner ändå att man får ta det som det kommer. Det är ju inte som om jag inte ligger i och söker. Men, det finns ju mer än jag som letar nu. Jobbigt, jobbigt. Men men, jag ska inte klaga.
Lördag blir det Enköping till min käre bror som gör lumpen där - ska skratta lite gott åt honom ;)
Rekommenderas: Kläder
Time*
Ja, jag sitter lite själv här. Inte jätteroligt, men känner att det kanske är okej - eftersom man inte alltid måste umgås med folk. Även om det är bra mycket roligare. Aja..
Skolan har börjat och börjat ordentligt. Nu vet man att det inte är lång tid kvar - bara en massa veckor. Projekt, film, engelska, svenska, samhäll, ARL, söka jobb, söka skola, söka hjälp. Nej, kanske inte hjälp, men inte långt ifrån. Jobbigt att vara student som snart är icke-student. Mest är man väl orolig över jobb, men känner ändå att man får ta det som det kommer. Det är ju inte som om jag inte ligger i och söker. Men, det finns ju mer än jag som letar nu. Jobbigt, jobbigt. Men men, jag ska inte klaga.
Lördag blir det Enköping till min käre bror som gör lumpen där - ska skratta lite gott åt honom ;)
Rekommenderas: Kläder
Time*
Wohoo, skola!
Tillbaka...
Då har skolan börjat igen. För typ två dagar sen, men vem håller koll? Jag, tydligen.
Jaja, det är faktiskt rätt skönt att vara tillbaka. Man vet ju hur allt går till där borta, så man behöver inte precis anstränga sig. Fast, det är verkligen dags nu - att anstränga sig, menar jag. Slutspurten på skolan nu och sedan är det ut i arbetslivet - inget lek och stoj, ingen lathet längre. Här ska arbetas för upphället, tamejfan!
Synd bara att man inte vet vad man ska göra efteråt.. Äsch, man kommer väl på nåt :)
Rekommenderas: The Princess & The Frog
Castle*
Då har skolan börjat igen. För typ två dagar sen, men vem håller koll? Jag, tydligen.
Jaja, det är faktiskt rätt skönt att vara tillbaka. Man vet ju hur allt går till där borta, så man behöver inte precis anstränga sig. Fast, det är verkligen dags nu - att anstränga sig, menar jag. Slutspurten på skolan nu och sedan är det ut i arbetslivet - inget lek och stoj, ingen lathet längre. Här ska arbetas för upphället, tamejfan!
Synd bara att man inte vet vad man ska göra efteråt.. Äsch, man kommer väl på nåt :)
Rekommenderas: The Princess & The Frog
Castle*
En gång är tre gånger
Trött...
Det har inte blivit mycket sömn i helgen, vilket säkert är mitt eget fel, så vi skyller inte på nån annan tycker jag. Fast sömnen inte tycker om mig så har det ändå blivit en bra helg.
Hade en trevlig dag i Örebro med min kära Fröken Lund, med shopping och bio. Alice in Wonderland! Den var riktigt bra. Älskar Tim Burton och Älskar Johnny Depp - så jag var rätt lyrisk där inne i biosalongen. Dessutom var animeringen inte helt värdelös heller, och Helena Bonham-Carter är ju alltid lika strålande hon också. Bra bra, helt enkelt :) Hela den dagen var trevlig och rolig, efteråt kom lille Christian och Anders och hämtade mig - synd bara att inte fröken kunde följa med, men det får bli en annan gång ;)
Okej, gårdagen var lite deppig. Åkte hem till Karlskoga och kände mig helt värdelös hela dagen, tills Alexander erbjöd sig att dra med mig till sina polare - då sa jag väl okej då, och så mådde jag lite bättre sen. Tackar för sällskapet, allesammans :)
Rekommenderas: Kostymfilm
Snowing*
Det har inte blivit mycket sömn i helgen, vilket säkert är mitt eget fel, så vi skyller inte på nån annan tycker jag. Fast sömnen inte tycker om mig så har det ändå blivit en bra helg.
Hade en trevlig dag i Örebro med min kära Fröken Lund, med shopping och bio. Alice in Wonderland! Den var riktigt bra. Älskar Tim Burton och Älskar Johnny Depp - så jag var rätt lyrisk där inne i biosalongen. Dessutom var animeringen inte helt värdelös heller, och Helena Bonham-Carter är ju alltid lika strålande hon också. Bra bra, helt enkelt :) Hela den dagen var trevlig och rolig, efteråt kom lille Christian och Anders och hämtade mig - synd bara att inte fröken kunde följa med, men det får bli en annan gång ;)
Okej, gårdagen var lite deppig. Åkte hem till Karlskoga och kände mig helt värdelös hela dagen, tills Alexander erbjöd sig att dra med mig till sina polare - då sa jag väl okej då, och så mådde jag lite bättre sen. Tackar för sällskapet, allesammans :)
Rekommenderas: Kostymfilm
Snowing*
